Oförglömliga skosnören och mungipor
För ganska exakt ett år sen så träffade jag en kille. Jag skulle åka hem från skolan i Göteborg. Det var en tisdag och jag kom ganska tidigt till tåget. En kille frågade om han kunde få läsa tidingen som låg brevid mig och självklart gav jag den till honom. Sen började vi prata om någonting mellan himmel och jord som jag inte minns nu. Han satte sig i alla fall mitt emot mig och tydligen hade vi massa att prata om för att tiden gick extremt fort och en timme med denna helt okända kille gick som på fem minuter. Direkt innan han skulle gå av tåget så tog han mitt block från min väska och skrev sitt namn och nummer och såg mig in i ögonen och sa att han önskade att få höra ifrån mig. Efter det så hade jag ett konstant sug i magen. Jag insåg att jag var lite intresserad eftersom jag inte kom ihåg hur han såg ut, bara massa smådetaljer som hans skosnören och mungipor.
Nu, ett år senare så önskar jag att det hade slutat där. Då hade det bara varit ett härligt minne som ger en hopp, hopp om att det faktist finns fina människor och det går att träffa dom.
/S
Nu, ett år senare så önskar jag att det hade slutat där. Då hade det bara varit ett härligt minne som ger en hopp, hopp om att det faktist finns fina människor och det går att träffa dom.
/S
Kommentarer
Trackback
